Helgen 3-4 februari genomförde jag Marcus två stycken lopp. 42 km klassiskt på lördagen och 37 km skate på söndagen. Tanken är ju att loppen ska gå från Toblach till Cortina, men som vanligt när det gäller detta lopp så blev det ändringar och loppet gick från Toblach till Toblach istället. Mycket av banan som användes vara den samma som i 3 Zinnen Ski-Marathon. Lördagens lopp gick okej, jag slutade på 66:e plats bland männen och var drygt 21 minuter efter segraren Amund Riege. Söndagens lopp var i fristil. Där öppnade jag lite lugnare efter en tuff lördag, men kom igång bra efter hand och fick bra ryggar. Framförallt på vägen upp till klätterpriset i 3 Zinnen blev det tungt, men jag hängde med min grupp, men i den brantaste nedförsbacken gick jag omkull i 50 km/h och bindningen gick sönder. Jag fick tillbaka den, men den var trasig så fick ta det försiktigt nedför. Jag slutade på 108:e plats bland herrarna. Klassiskt: Skidor: Madshaus DP, L2 - Gick okej Förutsättningar: I starten runt -5 och runt +2 i mål. Mestadels solig. Kläder: Tävlingsdräkt kortärmat underställ och armbågsskydd. Lite varmt. Puls: 181 i medel och 189 i max. Skate: Skidor: Madshus F3, L1 - Gick riktigt bra Förutsättningar: I starten runt -3 grader och runt +4 grader i mål. Mestadels soligt, bra spår, lite blött mot slutet. Kläder: Endast tävlingsdräkt, knäskydd och armbågsskydd. Mycket bra val av kläder. Puls: 175 i medel och 186 i max. On the weekend of February 3-4, I (Marcus) did two races. 42k classic on Saturday and 37k classic on Sunday. The races should normally go from Toblach to Cortina, but as usual with these races, there were changes and the race went from Toblach to Toblach instead. A big part of the course now was the same as in the 3 Zinnen Ski-Marathon. Saturday's race went okay, I finished 66th among the men and was just over 21 minutes behind the winner Amund Riege. Sunday's race was in free technique. There I opened a little more calmly after a tough Saturday. but got off to a good start gradually and got good backs. Especially on the way up to the climbing prize in 3 Zinnen it got tough, but I could keep up with my group, but on the steepest descent I fell over at 50 km/h and the binding broke. I got it back, but it was broken so I had to take it gently downhill. I finished in 108th place among the men. Classic: Skis: Madshaus DP, L2 - Went ok Conditions: At the start around -5 and around +2 in the finish. Mostly sunny. Clothing: Race suit, short-sleeved base layer and elbow pad. A little bit warm. Heart rate: 181 in average and 189 in max. Skating: Skis: Madshus F3, L1 - Went really well Conditions: At the start around -3 degrees and around +4 degrees at the finish. Mostly sunny, good tracks, a bit wet towards the end. Clothing: Only race suit, knee pad and elbow pad. Very good choice of clothes. Heart rate: 175 in average and 186 in max. From the skating race:
0 Comments
March 7th, I did Engadin Nachtlauf during our stay in the Engadin Valley. Since Marcus should go Engadin Skimarathon, Engadin Nachtlauf took place at a good time for us to be able to combine the two races. Normally Engadin Nachtlauf goes from Sils to Pontresina, which means around 10k plat/slightly downwards, and then the last 7k are uphill, and a little bit more technical. But due to heavy snowfall some days before the competition it was impossible to have the course on the lakes as normal, so therefore the start was moved to La Punt (which meant that the start was 200 meters from our apartment). Instead, the course was then 8,5k flat/slightly, slightly upwards, 2,5 slightly downwards, and then the last kilometres go upwards, where the 2,5k last kilometres are a bit “steeper”.
The race started at 19 and I was at the start around one hour before, and I got my skis in the second row in the middle in my group, Elite A. I warmed up 20 minutes on skis, before changing clothes, speaking a bit to Marcus, and then I ran with poles for some minutes. The start went okay although a downhill and no classical tracks, so it was quite tight. Unfortunately, I am always losing positions in the beginning, and so I did this time too, and it took around 500 meters to 1k before you were able to ski a bit more with “flow”. I felt that my body was quite alert, but still it was hard to pass skiers because it was quite tight, and it was quite a hard headwind and I am not the strongest double poler, and maybe also not the “sassiest” skier.😊 The course was very flat for around 8-9k, and I think that after a while ! got a quite good flow, and could hold other skiers back and tried to take positions by following if any skiers passed me. Afterwards it maybe would have been better to pass skiers by myself, but it was quite demanding and cost lots of energy in the headwind. After 8-9k there was a slight downhill with some tailwind and here I am a bit disappointed that I didn’t try to double pole pass two skiers that I got stuck behind. I didn’t lose positions here, but time. After the slight downhill the course turned and a slight uphill for around 2k waited. Here I felt that I was quite strong, and I passed skiers although I didn’t follow any backs. The last 2,5k was a long uphill, except for the last maybe 200 meters that was a quite steep hill into the finish. The first 1,5k of that part went well, and I felt alert, but unfortunately, I didn’t have the strength to pass any more than one of quite many skiers that were maybe 10-30 meters in front of me. I finished 22nd among 253 ladies (13 minutes behind Justina Kowalczyk and 146th among altogether 742 skiers, a result that I am quite satisfied with (especially the place among the ladies). Skis: Madshus F2, C01 Conditions: almost clear sky, around 0 degrees, headwind, quite soft but okay glide (a bit worried about the choice of skis, but I think they were good) Clothes: race suit, base layer with short sleeves, buff, thicker headband: good choice of clothes (or I could also have gone without any base layer at all) +: I think that I disposed the race quite well. Afterwards I think I should have tried to pass skiers even though it was quite strong headwind, but at the same time I am not sure if that would have given me a better position in the end. -: I should try to go even harder in the beginning to not let too many women in front of me. Although I am always taking positions in the end, it still not nice to lose so many positions in the beginning of races. Den 7 mars skidade jag Engadin Nachtlauf under vår vistelse i Engadindalen. Eftersom Marcus skulle åka Engadin Skimarathon ägde Engadin Nachtlauf rum vid en bra tidpunkt för att kunna kombinera de två loppen. Normalt går Engadin Nachtlauf från Sils till Pontresina, vilket betyder runt 10 flacka/lite nedförgående kilometrar, och sedan går de sista 7 km uppför, och är lite mer tekniska. Men på grund av kraftigt snöfall några dagar innan tävlingen var det omöjligt att dra banan på sjöarna som de brukar, så därför flyttades starten till La Punt (vilket gjorde att starten gick 200 meter från vår lägenhet). I stället bestod då banan av 8,5 flacka/något uppför kilometrar, 2,5 km lätt medför, och sedan går de sista kilometrarna uppåt, där de 2,5 km sista kilometrarna är lite tuffare. Loppet startade kl. 19 och jag var vid start cirka en timme innan, och fick skidorna näst längst fram i mitten i min grupp, Elite A. Jag värmde upp 20 minuter på skidor, innan jag bytte kläder, pratade lite med Marcus och sedan joggade jag med stavar i några minuter. Starten gick okej även om det började med en liten utförslöpa och det inte fanns några klassiska spår, så det var ganska tajt. Tyvärr tappar jag alltid positioner i början, och även denna gång, och det tog runt 500 meter till 1 km innan man kunde åka med lite mer “flow”. Jag kände att min kropp var ganska pigg, men ändå var det svårt att passera skidåkare eftersom det var ganska tajt, och det var ganska hård motvind och jag är inte den starkaste stakaren, och kanske inte heller den "fräckaste" åkaren.😊 Banan var väldigt platt i runt 8-9 km, och jag tycker att jag efter ett tag fick ett ganska bra flyt och kunde hålla ryggen på andra åkare och försökte ta placeringar genom att ta rygg om någon försökte passera. Efteråt hade det kanske varit bättre att försöka passera skidåkare själv, men det var ganska tufft och kostade mycket energi i motvinden. Efter 8-9 km gick banan lätt utför tillsammans med lite medvind och här är jag lite besviken över att jag inte försökte staka förbi två åkare som jag fastnade lite bakom. Jag tappade dock inte positioner här, utan tid. Efter den lätta nedförsbacken vände banan och en lätt, lätt slakmota i cirka 2 km väntade. Här kände jag att jag var ganska stark, och jag passerade skidåkare även om jag inte hade några ryggar att följa. Sista 2,5 km gick lite tuffare uppför, förutom de sista kanske 200 metrarna som är en ganska brant backe in i mål. De första 1,5 km av den delen gick bra, och jag kände mig pigg, men tyvärr orkade jag inte passera fler än en av ganska många åkare som var kanske 10-30 meter framför mig. Jag slutade på en 22:a plats av 253 damer (13 minuter efter Justyna Kowalczyk) och totalt 146:a av 742 åkare, placeringar jag är rätt nöjd med (i synnerhet placeringen bland damerna). Skidor: Madshus F2, C01 Förhållanden: Nästan klart, motvind, ganska mjukt men okej glid (lite orolig för valet av skidor, men tycker de gick bra) Kläder: tävlingsdräkt, underställ med korta ärmar, buff, tjockare pannband: bra val av kläder (annars kunde jag också ha kört utan underställ) +: Jag tycker att jag disponerade loppet ganska bra. Efteråt tycker jag ändå att jag skulle ha försökt passera fler skidåkare trots att det var ganska stark motvind, men samtidigt är jag osäker på om det hade gett mig en bättre placering i slutändan. -: Jag borde försöka gå ännu hårdare i början för att inte släppa för många damer framför mig. Även om jag alltid tar positioner i slutet är det fortfarande inte bra att tappa så många positioner i början av loppen. Since we were going to Sweden for Vasaloppet I thought it would be nice to do a race myself too, and to get everything going as smooth as possible we decided that Nattvasan 30, on the Friday before Vasaloppet, would be the best decision. We came to the start at 17, and you were allowed to put out your skis at 18. Marcus was very nice to queue for me, and it turned out that he could put out my skis at the front. Next time (if a next time) you don’t have to be there before 18. At 18 I did the last preparations and went out running with poles for maybe 15 minutes. After some normal running I also did some sprints, and I think it worked well as a warm up. Then I went back to the car to get the last things, and I was ready at the start maybe 20 minutes before the actual start. It was important that you were at the start at 18.45 the latest, and at 18.50 every head lamp should be turned off so that you would only see the marshal candles and hear the music, a great atmosphere. Then you should turn on the head lamps and at 19 the start went.
For the first maybe 300-400 meters you had to double pole slightly upwards, and I was a bit afraid that I would lose some positions there, and of course I did, but I still think the start went well. Then the course goes uphill for around 2k, and I tried to go fast but still a bit controlled. Here some skiers past me, and I passed some. After you passed the liquid station at Oxberg, it was easier to get a flow, when the course went flatter, and not so many skiers were “stuck” at the same place. For maybe half of the race, I was skiing together with a girl, and we took turns, but somewhere between Hökberg and Eldris, a woman passed us and I tried to take her back instead. Unfortunately, I couldn’t keep up with her speed, but I managed to find other backs along the way, and I also managed to pass some skiers, and some women. In Eldris Marcus said that I was number 8 or 9, and around 3k from the finish line I passed a woman and finished as number 7. A performance I was quite happy with. The weather wasn’t the nicest during the race, some plus degrees and light rain. The snow was very sugar-like and the track was very “rutted”, but still the glide was okay. In the tracks for classic skiing the glide was very good, and I took advantage of that in the downhills. I felt that the conditions were pretty tough on my body, and also the fact that the race took place in the dark which made it even tougher to see the uneven track, didn’t make it easier. When I crossed the finish my heart and lungs were not so tired, but my back, hips and legs were. I had also problems with very painful eyes, due to the light rain sticking in my eyes during the whole race, I didn’t wear any glasses (but maybe also the darkness or something else, because I had the same problem after Engadin Nachtlauf and then it was no precipitation, but then it went away very quickly). +: I dared to push quite hard from the beginning, and I still had power the whole race. I think I managed quite well to do to a race in the dark, which was the first time for me. Good position among both the women and men. -: Lach of technique when the speed is higher (and especially when the track is “uneven”) Skis: Madshus F3, L1 Conditions: Between 1–2 degrees, light rain, and light headwind (almost none). Clothes: race suit, base layer with short sleeves, buff, thicker headband: good choice of clothes Tävlingsrapport: Nattvasan 30 Eftersom vi ändå skulle till Sverige för Vasaloppet tänkte jag att det skulle vara skoj att skida ett lopp själv också, och för att få allt att gå så smidigt som möjligt bestämde vi oss för att Nattvasan 30, fredagen innan Vasaloppet, skulle vara det bästa valet. Vi kom till starten vid 17, och man fick sätta ut sina skidor vid 18. Marcus var väldigt snäll och köade för mig, och det visade sig att han kunde lägga ut mina skidor längst fram. Nästa gång (om det blir någon nästa gång) behöver man inte vara där före 18. Vid 18 gjorde jag de sista förberedelserna och sprang därefter med stavar i kanske 15 minuter. Efter lite joggning körde jag även en del hårdare spurter, och jag tycker att det fungerade bra som uppvärmning. Sedan gick jag tillbaka till bilen för att hämta de sista sakerna, och jag var redo i startfållan kanske 20 minuter innan själva starten. Det var viktigt att du var vid starten senast 18.45 och 18.50 skulle alla pannlampor vara släckta så att du bara skulle se marschallerna och höra musiken, en härlig stämning. Sen skulle man tända pannlamporna och kl. 19 gick starten. De första kanske 300–400 meterna fick man staka lite uppför, och jag var lite rädd att jag skulle tappa flera positioner då, och det gjorde jag såklart, men jag tycker ändå att starten gick bra. Sedan går banan uppför i ca 2 km, och jag försökte gå fort men ändå lite kontrollerat. Här passerade några åkare mig, och jag passerade några. Efter att man passerat kontrollen vid Oxberg var det lättare att få lite flow, då banan blev flackare och inte så många åkare ”satt fast” på samma ställe. Under kanske halva loppet åkte jag tillsammans med en tjej och vi turades om att dra, men någonstans mellan Hökberg och Eldris passerade en kvinna oss och jag försökte ta hennes rygg i stället. Tyvärr kunde jag inte hålla följa henne, men jag lyckades hitta andra ryggar längs vägen, och jag lyckades även passera några skidåkare och även någon kvinna. I Eldris ropade Marcus att jag var låg 8:a eller 9:a, och runt 3 km från mål passerade jag en kvinna och slutade som nummer 7. En prestation jag var ganska nöjd med. Vädret var inte det bästa under loppet, några plusgrader och lätt duggregn. Snön var väldigt sockrig och banan var väldigt "spårig", men ändå var glidet okej. I spåren för klassisk skidåkning var glidet mycket bra, och det utnyttjade jag i nedförsbackarna. Jag kände att förhållandena var ganska tuffa på min kropp, och även det faktum att loppet gick i mörker, vilket gjorde det ännu tuffare att se alla ojämnheter, gjorde det inte lättare. När jag passerade mål var hjärta och lungor rätt pigga, men rygg, höfter och ben var det. Jag hade också problem med att mina ögon värkte ordentligt, på grund av att det duggregnet var som spik i ögonen under hela loppet, jag hade jag inga glasögon. (Men kanske också mörkret eller något annat påverkade, eftersom jag hade samma problem efter Engadin Nachtlauf och då var det ingen nederbörd, men då försvann det väldigt snabbt). +: Jag vågade trycka på rätt hårt från början, och jag hade fortfarande kraft hela loppet. Jag tycker att jag klarade rätt bra att skida ett lopp i mörker, vilket var första gången för mig. Bra position bland både kvinnor och män. -: För dålig teknik när farten är högre (och speciellt när det är spåriga förhållanden). Skidor: Madshus F3, L1, Förhållanden: Mellan 1–2 grader, lätt regn och lätt, lätt motvind. Kläder: tävlingsdräkt, underställ med korta ärmar, buff, tjockare pannband: bra klädval We spent one week on Åland before heading to Mora for Vasaloppet och Nattvasan 30 (race reports will come). But the trip also meant a nice reunion with good friends, a visit to our former house in Falun, work and just some relaxing time in between. Always nice to be back in Dalarna, although the weather had a lot to be desired. The trip also ended in the best way at our great friends and Chiara's godparents place, before heading to Switzerland.
Vi tillbringade en vecka på Åland innan vi begav oss till Mora för Vasaloppet och Nattvasan 30 (tävlingsrapporter kommer). Men resan innebar också ett trevligt återseende med goda vänner, ett besök i vårt gamla hus i Falun, jobb och lite avkoppling däremellan. Alltid trevligt att vara tillbaka i Dalarna, även om vädret hade mycket att önska. Resan avslutades också på bästa sätt hos våra fantastiska vänner och Chiaras gudföräldrar, innan vi åkte vidare till Schweiz. February 18th I did Gsiesertal Lauf 30k skate, one of the races very close to where we live. It is a race that is a bit hilly the first 17 kilometers and then a slight uphill the last 13k.
This year the race was also the Italian Championship for U18 and U20, which meant lots of participants. Although we thought that we would have quite decent time before the start there was a long car queue and unfortunately the warm up didn’t become the longest. Especially for Marcus who went with our skis to the start. I started in group 1 , but with quite a lot of skiers in front of me. The start went well, but next time you should try to double pole even more the get passed more skiers. Unfortunately, I think that the first part (17k) before the track turns didn’t go so good for me. I think too many skiers passed me and I couldn’t follow. Before the race last time I had written that I really wanted to try to get some backs to follow after the turn where there is a quite steep downhill. The last 13k is very good the have a back since there is often a bit of a headwind. This time I really manage to keep other skiers back, and also to “use” some skiers that came from behind to follow them and taking positions. Last year I managed to follow one skier, but went very tired the last 3 kilometres, where I didn’t manage to keep his back anymore and lost lots of time. This year I had a totally different feeling and was able to push all the way to the finish line, and it was of course a nice feeling to pass skiers. Looking back at the race I really don’t know why I didn’t do the first half better. I don’t know if it’s the technique or the lack of strength. But since I do the last part so much better, it of course a fact that I am better the longer the race is. When other skiers start to become tired then I am still able to push in the same speed as in the beginning. Skis: Madshus F3 L1 Condition: 0 degrees in the start, maybe 4 in the finish. Mostly sunny. Very soft at some places and more solid at other places, quite “rutted tracks” sometimes, good glide +: Good last part -: Bad first part Try to go even harder, risking a worse second part. Good to keep to the left in the beginning and double pole a lot. Den 18 februari körde jag Gsiesertal Lauf 30 km skate, ett av loppen som går väldigt nära där vi bor. Det är ett lopp som är lite kuperat de första 17 kilometrarna och sedan går de sista 13 km svagt uppför. I år var loppet även det italienska mästerskapet för U18 och U20, vilket innebar väldigt mycket deltagare. Även om vi trodde att vi skulle ha ganska bra tid innan start var det lång bilkö och tyvärr blev inte uppvärmningen den längsta. Speciellt inte för Marcus som gick med våra skidor till startfållan. Jag startade i grupp 1, men med ganska många åkare framför mig. Starten gick bra, men nästa gång gäller det att försöka staka ännu mer för att lättare passera fler åkare. Tyvärr tycker jag att den första delen (17 km) innan banan vänder inte gick så bra för mig. Jag tycker att för många skidåkare passerade mig och jag kunde inte hänga på dem. Inför loppet senast hade jag skrivit att jag verkligen ville försöka få någon rygg efter att vändningen där kommer är en ganska brant nedförsbacke. Det är nämligen väldigt bra att ligga i rygg på någon de sista 13 km eftersom det ofta är lite motvind. Den här gången lyckas jag verkligen hålla ligga i rygg på åkare, och även ta rygg om det kom någon åkare bakifrån för att följa dem och ta positioner. Förra året lyckades jag hålla ryggen på en åkare, men blev väldigt trött de sista 3 kilometrarna, tappade ryggen och tappade därmed mycket tid. I år hade jag en helt annan känsla och kunde trycka på hela vägen in i mål, och det var förstås en skön känsla att passera skidåkare på slutet. När jag ser tillbaka på loppet vet jag verkligen inte varför jag inte gjorde en bättre första del. Jag vet inte om det är tekniken eller bristen på styrka. Men eftersom jag gör sista delen så mycket bättre är det så klart ett faktum att jag är bättre ju längre loppet är. När andra åkare börjar bli trötta så kan jag fortfarande trycka på i samma fart som i början. Skidor: Madshus F3 L1 Skick: 0 grader i starten, kanske 4 plusgrader i mål. Mestadels soligt. Mycket mjuk på vissa ställen och fastare på andra ställen, ganska "spårigt", bra glid +: Bra sista del -: Dålig första del Försök att gå ännu hårdare i början och riskera en sämre andra del. Bra att hålla till vänster i början och staka mycket. Toblach-Cortina
February 3 Toblach-Cortina 35k skate took place (this time Toblach-Toblach 37k) My favourite race, but also the race with most bad luck for me. Before the race we had been in Toblach seven winters and I had been able to compete two times, and one of the time was the corona year 2021, where the track wasn’t groomed after the classic race and I tested positive for corona after the race. This year I decided to go the race 2,5 hours before the start. For 10 days before the I had had a sinus infection with no training. On the Friday before the race I was to the stadium testing skis and it didn’t feel good, so we decided that Marcus should take my starting bib instead. But since it really is a race I love and a race that suits me very well I think, (because I am good at pushing on V2, and there is not many technical downhills, where I often loose speed and positions), I still had a very hard time thinking about a DNS again. On Saturday I thought I felt better, and I tested to ski for a while after Marcus’s race. This time it felt better, but I was still so unsure if I would manage to ski 37k and I was also afraid of potential setbacks and the risk of no training for weeks and a missed race in Gsiesertal two weeks later. The whole day I was thinking back and forth and 5 minutes before the ski shop closed Marcus went down with my skis, and I decided that I would have them prepared so I could buy a starting bib on Sunday morning if I would feel okay. But even when I woke up on Sunday morning I didn’t know if I would go the race or not, but in almost the last minute I decided to start. It is a performance this year, that is really hard to say so much about, since it was a mix of being tired, and feeling okay on some parts and periods. I think the start and first 5k went very well for me, but I also felt that I would never be able to keep this speed for the rest of the race. My best part of the race would normally be the 16k of light uphill until the turning point of the course, and so it was this time too, but still unfortunately many skiers passed me, since I didn’t have the power to push that I normally have. I also felt that the steepest uphill (where the climb was in the Drei Zinnen Ski Marathon) cost lot of energy for me. Still, I think that all the uphill part went okay, and it was really on the last 10k I got really tired. I really felt like I was skiing in syrup, and that was not only because it had been beginning to become wet, but probably due to my sickness. I am still pretty satisfied with the race. I performed better than Marcus thought (then it’s quite good😊, and it was, even though I was far away from my best, very nice to been able to do the race, and also nice to be on the starting line together with Marcus. Skis: Madshus F3, L1 Conditions: in the start around -3 degrees and around +4 degrees in the finish. Mostly sunny, Good tracks, a bit wet in the end. Clothes: race suit, base layer with short sleeves, thicker headband (due to the sinus infection) Toblach-Cortina Den 3 februari ägde Toblach-Cortina 35 km skate rum (i år Toblach-Toblach 37 km skate). Mitt favoritlopp, men också det lopp med mest otur för mig. Innan loppet hade vi varit i Toblach sju vintrar och jag hade kunnat stå på startlinjen två gånger, och en av gångerna var coronaåret 2021, där banan inte var preparerad efter det klassiska loppet och jag testade positivt för corona efter loppet. I år bestämde jag mig för att köra loppet 2,5 timmar före start. I 10 dagar före loppet hade jag haft bihåleinflammation och inte tränat något. Fredagen innan loppet var jag på stadion och testade skidor och det kändes inte bra, så vi bestämde att Marcus skulle köra istället för mig. Men eftersom det verkligen är ett lopp jag älskar och ett lopp som passar mig väldigt bra tycker jag, (eftersom jag är bra på att trycka på på treans växel, och det är inte så många tekniska utförsbackar, där jag ofta tappar fart och positioner), så hade jag ändå mycket svårt att tänka på en DNS igen. På lördagen tyckte jag att jag mådde bättre, och jag testade att åka lite skidor efter Marcus lopp. Den här gången kändes det bättre, men jag var fortfarande väldigt osäker på om jag skulle klara av att åka 37 km i tävlingsfart och jag var också rädd för potentiella bakslag och att riskera att inte kunna träna på flera veckor och ett missat lopp i Gsiesertal två veckor senare. Hela dagen funderade jag fram och tillbaka och 5 minuter innan skidbutiken stängde åkte Marcus ner med mina skidor, och jag bestämde mig för att jag skulle få dem vallade dem så att jag kunde köpa en startplats på söndagsmorgonen om jag skulle må bra. Men till och med när jag vaknade på söndagsmorgonen visste jag inte om jag skulle köra eller inte, men i sista minuten bestämde jag mig för en start. Loppet i år är en prestation som det är svårt att säga så mycket om, eftersom det var en blandning av att vara trött och att känna sig okej i vissa delar och perioder. Jag tycker att starten och första 5 km gick väldigt bra för mig, men jag kände också att jag aldrig skulle kunna hålla den farten resten av loppet. Min bästa del av loppet skulle normalt sett vara de 16 km som går uppför fram till banans vändpunkt, och så var det den här gången också, men tyvärr passerade många åkare ändå mig, eftersom jag inte hade samma kraft att trycka på som jag brukar. Jag kände också att den brantaste uppförsbacken (där bergspriset var var i Drei Zinnen Ski Marathon) kostade mycket energi för mig. Ändå tycker jag att hela delen som gick uppför gick okej, och det var verkligen först de sista 10 km som jag blev riktigt trött. Det kändes verkligen som jag åkte skidor i sirap, och det var inte bara för att det hade börjat bli blött, utan förmodligen också på grund av att jag varit sjuk. Jag är ändå rätt nöjd med loppet. Jag presterade bättre än vad Marcus trodde (då är det rätt bra😊, och det var, även om jag var långt ifrån i min bästa form, väldigt roligt att få göra loppet, och dessutom skoj att stå på startlinjen tillsammans med Marcus. Skidor: Madshus F3, L1 Förutsättningar: i starten runt -3 grader och runt +4 grader i mål. Mestadels soligt, bra spår, lite blött till slut. Kläder: tävlingsdräkt, underställ med korta ärmar, tjockare pannband (på grund av bihåleinflammationen) Söndagen den 28 januari åkte jag Marcialonga igen efter 3 års paus, på grund av corona, förkylning samt spricka och fingrar ur led som har gjort att jag inte åkt. Jag startade i grupp 2 med start klockan 08:10, eliten startade kl. 08.00 och dameliten kl. 08.05.
Jag kom långt fram i min startfålla. Var där cirka 06:50 och fållorna öppnade 07.00. I Marcialonga startar inte klockan förrän man passerar startlinjen om man inte hör till någon i de lägre grupperna. Jag gick till bilen och väntade och värmde upp cirka 5 minuter med stavlöpning. I min fålla fanns det en vänster och höger korridor och när de öppnade höger korridoren så rev de i min vänster fålla sönder plasttejpen så att vi också kunde springa ut på startgärdet. Jag var dum nog inte ha stavremmarna i händerna, så jag måste öppna dem och då kom det skidåkare från alla håll och kanter. Till på köpet hade jag passerat startlinjen så min tid hade börjat. Annars gick den första backen bra (kommer en brant efter cirka 2 min åkning). Här kunde jag nog ha kunnat stakat på lite hårdare. Jag kände att jag gick på ganska bra på vägen upp till Canazei, men jag lyckades med konststycket att köra omkull 2 gånger. Ena gången så vrickade jag nog tummen. Då gick det lite hårdare. Det var väldigt isigt i spåret och löst i emellanåt, men mycket is överlag. Vid Canazei låg jag 409:e plats. På vägen ner från Canazei mot Moena tryckte jag på och hängde med bra, men på vägen ner skulle jag byta vätskebälte fick jag inte på det nya och slängde det och tyvärr försvann det vid det ögonblicket. Då stod jag stilla i cirka 30 sekunder och många passerade mig. Men jag körde sen på bra och passerade en del åkare på väg ner till Moena efter halva loppet, men jag var omkull ytterligare en gång precis innan man åker in i det berömda tältet. Det var rejält isigt. Från Moena och ner till Molina kändes det som jag höll min plats ganska bra. Från Molina vänder banan och det går lite uppför från att det är cirka 6 km kvar. Det går lätt uppför i cirka 3,5 km innan den berömda Cascatan startar med sin branta sista del. Under de 3,5 km passerade jag många åkare, och i sista backen tog jag också en del placeringar. Jag stannade och satte på klister vid Tokos station innan. Jag gick i mål som 321:a man (324 enligt Ski Classics) och 361:a totalt. Väder: -4 i starten, plusgrader i slutet. Mycket isiga spår, ej så vått. Kläder: armbågsskydd och knäskydd, kortärmat underställ, tunna handskar och pannband (Marcialonga). Skidor: Madshaus DP Struktur: L2 Skidorna gick ok, näst intill bra. Medelpuls 172 (maxpuls 188) Min maxpuls är 200. Att tänka på till nästa gång: Öppna lite hårdare och hårdare fart. Går bra med ett vätskebälte, testa byta innan loppet. (Marcialonga går dock bra att åka med bara ett vätskebälte). Mycket bra langning på slutet. Sätt inte på fäste i sista backen om jag känner mig så pigg som jag gjorde, trots att jag tog några placeringar. Om det är så här isigt åk med skating-pjäxor och skating-skidor för bättre fäste. On January 28th, I did the race Marcialonga again after a 3-year break, due to corona, a cold and sprained and dislocated fingers that have kept me away from doing the race. I started in group 2 at 08:10, the elite men started at 08.00 and the elite women at 08.05. I came far ahead in my gate. I was there about 6.50 and the gates opened at 7.00. In Marcialonga, the time doesn't start until you cross the starting line if you don't start in the elite or first group. I went to the car and waited and warmed up for about 5 minutes running with poles. In my grind there was a left and right corridor and when they opened the right corridor, the some skiers on the left side where I stood tore up the plastic tape so that we also could run out to the start. I was stupid enough not to have the pole straps around my hands when I came out on the starting area, so I had to open them and then skiers passed med from all directions. In addition, I had crossed the starting line so my time had started. Otherwise, the first hill went well (a steeper hill comes after about 2 minutes). Here I probably could have pushed a little harder. I felt like I was doing pretty well on the way up to Canazei, but I managed to crash two times, probably jammed my thumb in one of the crashes, where the speed was quite high. It was very icy in the track and sometimes loose, but a lot of ice overall. At Canazei I was 409th. On the way down from Canazei towards Moena I pushed on and hung on well, but on the way down I was going to change the fluid belt, I couldn't get the new one on and threw it away and unfortunately it disappeared at that moment. Then I stood still for about 30 seconds and many people passed me. But then the race went quite well and I passed some skiers on the way down to Moena after half the race, but the I had a crash again just before you ski through the famous tent. It was really icy. From Moena down to Molina , it felt like I held my position pretty well. From Molina, the course turns and goes uphill for the last 6k. It is an easy uphill for about 3.5k before the famous Cascata starts with its steep final part. During the 3.5 km I passed many skiers, and on the last hill I also took some places. I stopped and put grip wax at Toko's station before the Cascata. I finished at 321st (324th according to Ski Classics) and 361th overall. Weather: -4 at the start, plus degrees at the end. Very icy tracks, not so wet. Clothing: elbow pads and knee pads, short-sleeved base layer, thin gloves and headband (Marcialonga). Skis: Madshaus DP Structure: L2 The skis went ok, almost good. Average pulse 172 (max pulse 188). My max pulse is 200. Things to think about next time: Start a little harder and higher speed. Works well with one fluid belt, test before the race. (However it is fine to go with only one fluid belt at Marcialonga). Very good liquid delivering at the end. Don't put grip wax before the last hill if I feel as good as I did, even though I took a few places. If it's icy like this, go with skating-boots and skating skis for better grip. Always a magical trip when you go to Marcialonga. This time we took the road passing Cortina before entering the Marcialonga track at the turning point in Canazei. Alltid en magisk resa när man åker till Marcialonga. Den här gången tog vi vägen förbi Cortina innan vi kom in på Marcialonga-spåret i vändningen i Canazei. Made a stop for some food in the middle of checking out good places to give liquid along the track. Finding a picnic bench with playground and sun – a very good combo:) Gjorde ett stopp för lite mat medan vi kollade in bra platser att ge vätska på. Picknick-bänk med lekplats i solen – en väldigt bra kombination:) Checking out the new finish (or new for us) Kollar in det nya målet (eller nytt för oss) The best thing with Marcialonga except for the race itself, is absolutely the opportunity to enjoy amazing spring weather in January. Here we're enjoying the weather with an gelato in Cavalase. Det bästa med Marcialonga förutom loppet självt är möjligheten att få njuta av fantastiskt vårväder i januari. Här njuter vi av vädret med en glass i Cavalese. A very cool miniature of Marcialonga En väldigt häftig miniatyr av Marcialonga Some fun in the snow and skiing Kul i snön och skidning Nice when the accommodation has a playground Trevligt när boendet har en lekplats Race day (a race report will follow in next post) Tävlingsdag (en race rapport kommer i nästa inlägg) And then another beautiful way home
Och sen en annan vacker väg hem Last Saturday Dolomitenlauf skate 21k and 42 k took place in Obertilliach, Austria. I had planned to do the 21k race for a long time, but a couple of days before the start I was thinking about maybe changing to go double the distance. But thinking about next race and a foot that causes me some trouble, I decided that it was a better idea to go 21k.
Just as last year it was a very cold day, and along the way to the start the temperature was down to -21 degrees, but at the start the temperature had at least risen to maybe around -12-13 degrees. Marcus and I was there on Thursday, checking out the track, and then it was very fast, or extremely soft, since it had rained at the lower parts and snowed on the higher parts. Since all the parts were very fast, I was a bit worried about the downhills that are quite many, and quite technical. But I shouldn’t have needed to worry, since the track was a lot slower at the race. Unfortunately, we was a bit late to the start, and with the registration and collecting the bib, and putting out the skis, I felt that the warm-up was a bit too short. Especially when it comes to skating, I feel that a good warm-up is quite essential. I think that I got a good place for my skis, second row from left and second in my row, but when I went to the start, people had put skis in front of me, and suddenly I had 5 pairs of skis in front of mine. The start went okay for me, but slow, the appr. 1,5 first kilometres are uphill, and it was impossible for me to pass any skiers, at least without causing any trouble for maybe both myself and others. Still I tried to stay patient, and think that it was maybe good that it didn’t go so fast, regarding my short warm-up. After 1,5k the track is quite tricky, with many turns and downhills, until the turn at around 10k, apart from one slight uphill of appr. 1k. This is not my best part, but although I think it went okay, and it was at least a lot easier to ski, now when the conditions were a bit slower, I still lost positions in the downhills. Just before the turn of the course, I took a gel to get some more energy for the uphill part of around 8,5k. This is where my best part is, but it didn’t really work out the way I wanted it. The track is quite narrow, and I had lots of trouble passing skiers. It cost a lot of energy passing skiers, if they aren’t willing to stay aside, and I felt that I was a bit to weak to double-pole past several skiers, so therefor the 8,5k in many ways was a bit too much like “a walk in the park”. I am also a bit disappointed that I wasn’t a bit more awake when I woman passed me, to just have been able to catch her back, and then maybe at the same time passing the group of skiers in front of me. Still, she was a good incentive for me to try to catch, even though she got quite a big gap after having passed me. After I passed my group of skiers, (managed to do that where the track was a bit wider at a turn) my focus was just to catch the woman, and be sure that I wouldn’t let any woman pass me from the start. I caught her when it was around 3,5k left, and then I just had her back, until around 1k from the finish where I passed her and another skier in the last longer uphill. I heard that someone was chasing me but managed to keep the woman behind and the other skier crossed the finish line at exact same time. It is very hard to be satisfied with a race, when I really like to feel that I am really tired and have been able to give everything when I do competitions, and that was absolutely not the case this time. I felt way too unaffected when I passed the finish line. I wouldn’t mind that feeling if I would be in a group with the best, but when I am far behind, that is not the best feeling. Det är väldigt svårt att vara nöjd med ett lopp, då jag verkligen gillar att känna att jag är riktigt trött och har fått ut allt när jag passerar mållinjen, och så var verkligen inte fallet den här gången. +: No skier passed me after the turn at around 10k. The last part of the race where I passed two skiers at the right place and managed to keep one of them behind and finish at the exact same time as the other. -: Too bad performance To bad at the downhills, and too weak to pass skiers by double poling Conditions: -14 in the start, clear sky, slow track Skis: Madshus F3, L1 Liquid: took liquid at two stations, and once from Marcus, one gel Clothes: Headband and cap, buff, base layer at top and bottom, vest, electrical socks, liners and thick Roeckl gloves, kinesiology tape in the face and race suit. A good choice of clothes. Förra lördagen gick Dolomitenlauf skate 21 km och 42 km av stapeln i Obertilliach, Österrike. Jag hade länge planerat att köra 21 km loppet, men ett par dagar innan start funderade jag på att kanske byta till dubbla distansen. Men med nästa lopp i åtanke och en fot som krånglar lite, bestämde jag mig för att det var en bättre idé att köra 21 km. Precis som förra året var det väldigt kallt, och längs vägen till starten var temperaturen nere på -21 grader, men vid starten hade den i alla fall stigit till kanske runt -12-13 grader. Marcus och jag var där i torsdags och åkte banan och då gick var det väldigt snabbt före, och antingen isigt eller väldigt mjukt, eftersom det hade regnat i de lägre belägna delarna och snöat på de högre belägna delarna. Eftersom det var så snabbt före och blandat med och is och mjuk snö jag var lite orolig för nedförsbackarna som är ganska många, och ganska tekniska. Men jag skulle inte ha behövt oroa mig, eftersom banan var mycket långsammare under loppet. Tyvärr var vi lite sena till start och eftersom jag skulle anmäla mig och hämta nummerlappen och lägga ut skidorna kände jag att uppvärmningen blev lite för kort. Speciellt när det kommer till skate känner jag att en bra uppvärmning är ganska viktigt för mig. Jag tycker att jag fick en bra position, andra raden från vänster och tvåa i min rad, men när jag kom till starten hade jag plötsligt jag 5 par skidor framför mina. Starten gick okej för mig, men långsamt, de ca 1,5 första kilometrarna går uppför, och det var omöjligt för mig att passera andra åkare, åtminstone utan att ställa till med problem både för mig själv och andra. Ändå försökte jag ha tålamod och tänka att det kanske var bra att det inte gick så fort, med tanke på min korta uppvärmning. Efter 1,5 km är banan ganska teknisk, med många svängar och nedförsbackar, fram till att banan vänder vid cirka 10 km, förutom en slakmota på ca 1 km. Det här är inte min bästa del, men även om jag tycker att det gick okej, och det var i alla fall mycket lättare nu, när förhållandena var långsammare, tappade jag ändå positioner i utförsbackarna. Strax innan vändningen tog jag en gel för att få i mig lite mer energi för stigningen på runt 8,5 km. Det är här min bästa del är, men det gick inte riktigt som jag ville. Banan är ganska smal och jag hade väldigt svårt att passera skidåkare. Det kostar mycket energi att passera andra åkare, om de inte är villiga att hålla sig lite åt sidan, och jag kände att jag var lite för svag för att staka förbi flera åkare, så därför blev de 8,5 km på många sätt lite för mycket som "a walk in the park". Jag är också lite besviken över att jag inte var lite mer vaken när en dam passerade mig, och ta hennes rygg och samtidigt haft chansen att passera gruppen med skidåkare framför mig. Ändå var hon en bra morot för mig att försöka ta fast, även om hon fick en ganska stor lucka efter att ha passerat mig. Efter att jag passerat gruppen framför mig, (lyckades med det där banan var lite bredare vid en sväng) var mitt fokus bara att komma fast damen, och vara säker på att jag inte skulle låta någon kvinna passera mig från efter starten. Jag kom fast henne när det var runt 3,5 km kvar, och sen låg jag bara i rygg på henne tills runt 1 km från mål där jag passerade henne och en annan åkare i den sista längre uppförsbacken. Jag hörde att någon jagade mig men lyckades hålla damen bakom mig och korsade mållinjen exakt samtidigt som den andra åkaren. Det är väldigt svårt att vara nöjd med ett lopp, då jag verkligen gillar att känna att jag är riktigt trött och har fått ut allt när jag passerar mållinjen, och så var verkligen inte fallet den här gången. Jag kände mig alldeles för opåverkad när jag passerade mållinjen. Jag skulle såklart inte ha något emot den känslan om jag skulle vara ligga i grupp med de bästa, men när jag är långt efter är det inte den bästa känslan. +: Ingen åkare passerade mig efter banans vändning vid runt 10 k. Sista delen av loppet där jag passerade två åkare på rätt plats och lyckades hålla en av dem bakom och komma i mål på exakt samma tid som den andra. -: För dålig prestation För dålig i utförsbackarna, och för svag för att passera skidåkare genom att staka Förhållanden: -13 i starten, klart, långsamma spår Skidor: Madshus F3, L1 Vätska: tog vätska från två stationer och en gång av Marcus, en gel Kläder: Pannband och mössa, buff, underställ upptill och nedtill, väst, värmestrumpor, liners och tjocka Roeckl-handskar, kinesiologitejp i ansiktet och tävlingsdräkt. Bra klädval. 3 Zinnnen-Marathon 13.1 2024
Lördagen för en vecka sen, den 13 januari, åkte jag Ski Classics-loppet 3 Zinnen Ski-Marathon på 62 km tillsammans med cirka 500 andra. Loppet gick i tröga spår och det var relativt kallt på morgonen, säkert runt -10-12 grader. Jag valde att köra med mina DP Madshus med slipen L1, vilket är en mediumslip. Till exempel åkarna från Team Edux, som bodde med oss, körde på kallföresskidor. Mina skidor gick bra nedför tyckte jag, men sämre uppför. Jag fick en bra startposition när jag fick starta längst fram i amatörklassen (trots att många bra italienare var med). Vi startade i Val Fiscalina/Fischleintal med ett motlut på 2 km innan det vänder ner med en lång utförslöpa. Jag hade kallt i starten vilket många andra också verkade ha haft och starten gick så där för mig. Jag märkte att det gick segt för mig upp till vändningen, sen gick det för det mesta nedför till San Candido/Innichen, som kommer efter cirka 17 km. Jag hade redan tidigt bestämt att jag skulle använda 2 vätskebälten längs vägen, men det första frös snabbt. Jag fick ett nytt vid Lago di Dobbiaco/Toblacher See men det frös också nästan direkt så vätskan längst med spåret var det jag fick av Anna och Stefan Storvall (Team Edux langare och vallare) samt det jag kunde ta på stationerna. När man skulle ta från langningsstationerna var det inte så många som gav vätska, utan man fick nästan stanna för att ta vätska. Vid Nordic Arena i Dobbiaco/Toblach var jag 32:a i amatörloppet. Men jag tappade flera placeringar när jag skulle byta vätskebälte vid sjön. Det är något jag måste träna på. Jag ska inte heller byta vätskebälte och ta vätska på samma kontroll. Vägen upp från sjön efter cirka 20 km upp till vändningen vid cirka 40 km var trög för mig, framför allt fram till bergspriset åkte flera om mig och jag kände att jag inte kunde hänga med. Kroppen kändes seg och armar och överkropp. När vändningen kom uppe efter bergspriset låg jag 39:a. Vägen ner till stadion i Dobbiaco/Toblach gick bra. Jag åkte i en grupp på 5 åkare och vi kom sedan fast ett par åkare och 2 damer som startade 10 minuter före oss. Jag kastade mitt andra vätskebälte som också frös nästan direkt vid Toblacher see där Anna var. Det blev att jag stannade lite där och då fick min grupp en liten lucka på vägen ner till FIS-spåren. Men jag kom fast dem fram till stadion och uppförsbacken på FIS-spåret, men här gick jag lite för hårt och fick kramp i magen och tappade några placeringar på toppen. Sista biten ner till Villabassa/Niederdorf var en kamp bara att ta sig i mål. Jag kom i mål som 38:onde man i amatörloppet och totalt 136:a om man räknar med Ski Classics-åkarna. Ett helt ok-lopp, men inget extra. Fick stryk av några riktigt bra åkare jag har slagit tidigare när jag har gjort topplopp. Kläder: - IF Åland mössa, underställ upptill och ner till. En buff, tjocka nya handskar. Varma sockor. Skulle kanske kunde haft något till i ansiktet på vägen neråt, annars var det bra. Saker att tänka på: - Gör inga onödiga ryck i backarna, tar mycket energi. - Byter jag vätskebälte så ska inget annat intas. - Ta det lite lugnare i starten, det är ändå ett långt lopp. 3 Zinnnen Marathon 13.01.2024 A week ago, January 13th, I did the Ski Classics race 3 Zinnen Ski-Marathon 62k with about 500 skiers. The race went in slow tracks and it was relatively cold in the morning, probably around -10–12 degrees. I chose to go with my DP Madshus with the grind L1, which is a medium grind. For example, the skiers from Team Edux, who stayed in our house, went on cold snow skis. My skis went well downhill, I thought, but worse uphill. I got a good starting position when I got to start in the front in the amateur class (despite the fact that many good Italian skiers were there). We started in Val Fiscalina/Fischleintal with a 2k uphill before the track turns with a long downhill following. I was cold at the start, which seemed to be the case for many others, and the start went ok, but nothing more. It was tough for me up to the turn, then it was mostly downhill to San Candido/Innichen, which comes after about 17k. I had already early on decided that I would use 2 liquid belts along the way, but the first one froze quickly. I got a new one at Lago di Dobbiaco/Toblacher See but it also froze almost immediately so the liquid along the track was what I got from Anna and Stefan Storvall (Team Edu's waxer) and what I could take at the refreshment stations. When you had to take from the stations, there weren't that many who gave liquid, and you almost had to stop to take liquid. At the Nordic Arena in Dobbiaco/Toblach I was 32nd in the amateur race. But I lost several positions when I had to change the fluid belt at the lake. It's something I have to practice on. I'm also not going to change the liquid belt and take liquid on the same time. The way up from the lake after about 20k up to the turn at about 40k was slow for me; especially until the climb several people overtook me and I felt that I could not keep follow them. The body felt heavy and the arms and torso tired. When the turn came after the climb I was 39th. The way down to the stadium in Dobbiaco/Toblach went well. I was part of a group of 5 skiers and we then caught a couple of skiers and 2 ladies who started 10 minutes before us. I threw my second liquid belt which also froze almost immediately at Lago di Dobbiaco/Toblacher See where Anna was. It took a whike there and then my group got a small gap on the way down to the FIS tracks. But I caught them at the stadium and the uphill on the FIS track, but here I went a little too hard and got stomach cramp and lost a few places at the top. The last part down to Villabassa/Niederdorf was a struggle just to get to the finish line. I finished as 38th in the amateur race and 136th in total if you count the Ski Classics skiers too. An absolute okay race, but nothing extra. I was beat by some really good riders I've beaten in the past when I've done top races. Clothes: - IF Åland cap, base layer at top and bottom, buff, thick new gloves and warm socks. Maybe I could have had something more on the face on the way down, otherwise it was good. Things to think about: - Do not make unnecessary moves in the uphills, it takes a lot of energy. - If I change liquid belt, nothing else should be done at the same time. - Take it easy at the start, it's still a long race. |
BloggareDIGITAL NOMADS WHO LOVE TRAVELING AND CROSS COUNTRY SKIING, ESPECIALLY LONG-DISTANCE CROSS COUNTRY-SKIING Arkiv
Maj 2024
Kategorier
Alla
|